Jag har haft boken liggande länge. Gått förbi den. Hållt den i handen, bläddrat, men aldrig börjat läsa. För jag visste att var en bok som inte skulle lämna mig oberörd. Igår började jag läsa och lade inte ifrån mig boken förrän sista ordet var läst.
Boken väver samman två berättelser. Den ena handlar om tioåriga Sarah, en judisk flicka i Paris 1942. En natt kommer den franska polisen och bankar på dörren. Sarah gömmer sin fyraåriga lillebror i en hemlig garderob i väggen och låser dörren utifrån, stoppar nyckeln i fickan, i tron om att lillebror är trygg och att resten av familjen snart ska få komma tillbaka.
Sarah och hennes familj förs till en sporthall där de hålls inspärrade och denna del av boken bygger på en verklig händelse som brukar kallas Vél d'Hiv. Vél d'Hiv tänker du troligtvis nu, vad är det? För jag hade faktisk ingen aning. Vélodrome d’Hiver-räden genomfördes den 16 och 17 juli 1942 av den franska polisen. 13 000 judar arresterades, de flesta kvinnor och barn. Hälften av dem fick tillbringa flera dygn i sporthallen Vél d'Hiv innan de skickades vidare till uppsamlingsläger utanför Paris för att sedan transporteras vidare till tyska koncentrationsläger.
2002 är det 60 år sedan Vél d'Hiv och Julia som arbetar som journalist ska skriva en artikel om händelsen. Skickligt väver författaren samman Sarahs och Julias öde och Julias liv kommer att förändras varefter hon får veta mer om vad som hände Sarah.
/ Johanna