måndag 18 juli 2011

Blod är tjockare än vatten av Astrid Trotzig

Åh nej, kanske du tänker. Inte ännu en självbiografisk bok av en ung tjej som vill hitta sig själv och förstå sig på sitt ursprung. Tycker du så kanske du ska hoppa över just den här boken. Men är du ändå nyfiken på en annorlunda skriven skildring av hur det är att försöka förstå varifrån man kommer så ska du ge den en chans.

Hon känner sig svensk, hon har ett svenska namn, hon har inga minnen från något annat liv än det i Sverige. Ändå tittar folk på henne lite extra, tilltalar henne ibland på något asiatiskt språk eller kanske engelska. Hon förutsätt inte vara svenska. Fastän hon är det. Men hon ser ju inte svenska ut.

Hon kommer till Korea, för första gången i sitt liv, för att se landet där hon föddes, men hon passar inte in här heller. Jo, visst smälter hon in, ser ut som alla andra, inga extra blickar. Men så fort hon öppnar munnen är skillnaden ändå så tydlig.

Så vem är hon? Är blod det viktigaste, är det tjockare än vatten?

Boken har många sidor, men rätt så få ord. Korta avsnitt avhandlas i rasande takt och det gör att boken går i ett raskt tempo, hela tiden framåt, eller bakåt i tiden, eller hur man nu vill se det... Men bara för att orden kanske inte är tätt staplade på varandra på sida efter sida betyder det inte att det inte finns mycket att berätta. Snarare är det i bristen på ord som läsaren måste tänka själv, fylla i luckorna och reflektera kring vad det egentligen står i texten.   


/Billibob